Vilken klass är Kumon Japanese F-materialet avsett för?
Det finns två huvudriktlinjer för hur Kumon-materialet utvecklas.
Den första är den ungefärliga nivån för varje material: F-materialet ligger på en nivå som motsvarar årskurs 6. Det är dock inte många som börjar Kumon i årskurs 6, och intrycket är att volymzonen är de som lär sig F-materialet runt årskurs 4 eller 5.
En annan riktlinje är huruvida eleverna befinner sig på en "hög avancerad nivå" eller inte. Kumon belönar dem som lär sig mer än tre årskurser framåt med utmärkelsen "Highly Advanced Learner Award" i kategorin "Highly Advanced Category". Du kan få denna utmärkelse om du slutför F-materialet i årskurs 3, så om du lär dig F-materialet före årskurs 3 kan du anta att du gör ganska snabba framsteg.
Vad är innehållet i Kumon Japanese F?
Kumon Japanese F-materialet är uppdelat i F I och F II. Låt oss först kontrollera F I-ämnet.
Utveckla förmågan att noggrant förstå vad direktiven i en mening syftar på. Odla förmågan att tolka i linje med uttrycken i texten (parafras, exempel, beskrivning, metafor). Odla förmågan att skriva svar som motsvarar frågornas format. Av de 181 Kanji-tecknen i sjätte klass studeras 90 nya Kanji-tecken för att utöka ordförrådet. Dessutom går eleverna igenom de kanji som de lärt sig i FI med idiomatiska fraser som utgångspunkt.
Eleverna lär sig olika former av omskrivningar, t.ex. indikativ, omskrivning, exempel, beskrivning och metafor.
Detta följs av FII-material.
Detta är en omfattande studie av läsning med medvetenhet om meningarnas sammanhang, som har utvecklats från D I till F I. Eleverna utvecklar förmågan att läsa och förstå meningar med en större känsla av sammanhang. Av de 181 Kanji i årskurs 6 studeras 91 nya Kanji för att utöka ordförrådet. Dessutom går eleverna igenom de kanji som de lärt sig i FII, med idiomatiska fraser som utgångspunkt.
Det kan konstateras att D till F har utvecklats längs ett enda tema, nämligen att "fånga meningarnas sammanhang".
F-materialet är en sammanfattning av temat "meningssammanhang".
Kumon behandlar ibland teman som sträcker sig över mer än en klass, bortsett från uppdelningen per klass (alfabet).
Till exempel behandlas temat högläsning mellan årskurserna 7A och 5A, hiragana mellan årskurserna 4A och 2A, grundläggande grammatik mellan årskurserna A och C och meningssammanhållning mellan årskurserna D och F. Dessa teman är bara en del av materialet, och även om det finns andra saker som studeras parallellt, är den större bilden en bild av sammanhängande avsnitt som behandlar ett enda tema.
Det är värt att notera att ju längre bak i det sammanhållande avsnittet, desto fler mindre begrepp inom temat behandlas.
I avsnitten 4A till 2A behandlas hiragana, men i ordningsföljd av taldelar: substantiv i 4A, adjektiv och verb i 3A, partiklar samt stämda och stämlösa ljud i 2A. Du kan se att även inom samma hiragana-tema behandlar de gradvis mindre ofta använda och svårare objekt.
På samma sätt är F-materialet en sammanfattning av det material om "meningsstruktur" som behandlas i D till F. Därför kan man säga att det behandlar svårare material än det material som behandlas i D och E.
De begrepp som behandlas är mindre viktiga än de som behandlas i D och E.
Vilka begrepp behandlas i F-materialet?
I D-materialet behandlas begreppen "5W1H" och "fråga och svar", medan E-materialet behandlar "karaktärers handlingar och känslor", "fakta, tankar och åsikter" och "orsakssamband", vilket kan sägas vara textens huvudämne.
F-materialet behandlar "direktiv, allitteration, exempel, beskrivningar och metaforer". Naturligtvis är detta viktiga ämnen, men de är definitivt mer underordnade begrepp än tidigare.
Dessa begrepp är inte lika svåra som huvudbegreppen. Att avgöra vad indikativet "det" syftar på är inte svårare eller viktigare än att till exempel läsa "karaktärernas handlingar och känslor". Så i princip kommer kostnaden för att lära sig det inte att vara hög.
Det finns dock undantag. Detta är när det finns liten eller ingen exponering för mindre viktiga begrepp.
Om du läser en berättelse är det osannolikt att du kommer att ägna någon uppmärksamhet åt "karaktärernas handlingar och känslor". I en japansk språklektion kommer läraren förmodligen att fråga dig och det är svårt att njuta av en berättelse samtidigt som man ignorerar karaktärernas känslor. Detta är dock inte fallet när det gäller "indikativt språk, allitteration, exempel, beskrivningar och metaforer". Även om du inte förstår innebörden av "det" i en mening kan du ändå till viss del tyda meningen i meningen.
Därför är det i vissa fall möjligt att du inte har varit medveten om någon av anvisningarna, omskrivningarna, exemplen, beskrivningarna eller metaforerna. När dessa begrepp introduceras i F-material kan det kännas mer som förvirring än svårighet, och detta kan vara ett hinder för inlärning.
Det är viktigt att ha en god erfarenhet av att läsa enkla böcker.
Det viktiga här är inte så mycket erfarenheten av att läsa svåra böcker som erfarenheten av att läsa enkla böcker med en god förståelse för begreppen.
De begrepp som förekommer i F-materialet är mindre viktiga, men det betyder inte att de aldrig har förekommit tidigare överhuvudtaget. Även i böcker på lägre grundskolenivå förekommer beskrivningar och metaforer.
För vuxna är dessa uttryck inte överhoppade eftersom de är enkla meningar. Men för barn, särskilt de som lär sig i förväg, är böckerna de läser en utmaning. De är så upptagna med att förstå begrepp och besvara frågor att de inte alltid har ett bra grepp om de detaljerade uttrycken.
Detta är inte ett problem som är specifikt för barn. Det är ett problem med bokens svårighetsgrad. Även vuxna, när de läser en svår text, är alltför upptagna med att försöka förstå huvudidén. Det blir svårt att uppmärksamma metaforer, beskrivningar och omskrivningar. På samma sätt kommer ett barn som läser en text på gränsen till sin begriplighet inte att kunna uppmärksamma de finare uttrycken.
Om det däremot handlar om bokens svårighetsgrad är det inte svårt att hantera. Du behöver bara minska bokens svårighetsgrad.
Om ett barn läser en för lätt bok kan föräldrarna bli oroliga. Om de fortfarande läser bilderböcker i grundskolan är det lätt att tänka att de på något sätt borde läsa mer ordentliga böcker. Men genom att läsa enkla böcker för den aktuella årskursen kan de läsa med större spelrum. Detta ger dem extra tid att uppmärksamma detaljerade uttryck och att tänka på bokens tema. Det ger dem möjlighet att läsa självständigt.
När man kan läsa självständigt är effekterna inte begränsade till att förstå mindre uttryck. Du kommer att kunna läsa djupare och finna böckerna mer intressanta. Och om de känner att de har läst tillräckligt många enkla böcker kommer de naturligt att bli intresserade av nästa nivå av böcker. Möjligheten att läsa tillräckligt många sådana enkla böcker är viktig för att ta sig igenom F-materialet.