På vilken årskurs studeras Kumon Japanese E-materialet?
Det finns två huvudriktlinjer för hur Kumon-materialet utvecklas.
Den ena är den ungefärliga betygsnivån för varje material: eftersom E-materialet ligger på en nivå som motsvarar årskurs 5, är de flesta som studerar det också runt årskurs 5.
Den andra riktlinjen är huruvida eleverna befinner sig på en "hög avancerad nivå" eller inte. Kumon erkänner dem som ligger minst tre klasser före i sina studier med utmärkelsen "Highly Advanced Learner Award" i kategorin "Highly Advanced Category". Du kan få denna utmärkelse om du avslutar E-materialet i årskurs 2, så om du lär dig E-materialet före årskurs 2 kan du anta att du gör ganska snabba framsteg.
Vad är innehållet i Kumon Japanese E?
Kumon Japanese är uppdelat i E I och E II. Låt oss först kontrollera E I en.
Du lär dig konjunktionernas typer och funktioner och utvecklar din läsförståelse med en medvetenhet om konjunktiva relationer. Lär dig om de typiska relationerna mellan konjunktioner i meningar och använd dem i den faktiska läsförståelsen. Av de 185 Kanji-tecknen i femte klass studerar du 90 nya Kanji-tecken för att utöka ditt ordförråd. Med hjälp av homonymer som utgångspunkt går eleverna dessutom igenom alla kanji som de lärt sig i E I.
I D-materialet övar eleverna på att förstå meningar med avseende på sammanhållning; i E I-materialet utvecklar de förmågan att förstå förhållandet mellan sammanhållning och kohesion. Förutom att förstå händelser i den ordning de skrivs arbetar eleverna också med olika sambandsrelationer, såsom paradoxer och exempel.
Eleverna utvecklar sin förmåga att förstå olika samband i texten, med fokus på "karaktärers handlingar och känslor", "fakta och andra beskrivningar, tankar och åsikter" samt "orsakssamband". Odla förmågan att på lämpligt sätt besvara frågor som kräver förklaring av orsaker. Av de 185 Kanji-tecknen i årskurs 5 studeras 96 (inklusive ett nytt Kanji-tecken i årskurs 6) för att utöka ordförrådet. Dessutom går eleverna igenom alla kanji som de lärt sig i EII, med homonymi som utgångspunkt.
Eleverna läser meningar med utgångspunkt i de konjunktiva relationer som de lärt sig i EⅠ. Den vanliga japanska frågan "Det finns en '00', men varför? Frågorna i form av "〇とある, men varför?" kommer också att förekomma i EII-materialet.
Den första punkten att fokusera på är konjunktivrelationen
Det första man ska fokusera på är konjunktivförhållandet.
Det finns bara ett begränsat antal meningar som kan läsas utan att man förstår konjunktivförhållandet. Om du inte kan förstå paradoxer som "men" och förhållandet mellan påstående och förnuft som "eftersom" och "därför" kommer du bara att kunna förstå det som skrivs i kronologisk ordning.
För att ta dig igenom E-materialet måste du förstå att det finns ett samband mellan styckena och att helheten hävdar ett enda budskap.
Kumon-materialet är effektivt som det är för att förstå denna del av texten. De ger dig den minsta mängd information som behövs för att förstå det konjunktiva förhållandet i form av frågor och hjälper dig att tillägna dig det genom upprepad övning.
Det finns dock ytterligare ett område som man måste ta hand om för att klara av Kumons e-material. Det är svårighetsgraden på de rekommenderade böckerna.
Läromedlen är numera fullvärdiga romaner.
Kumon publicerar rekommenderade böcker för varje årskurs, och frågorna i läromedlen i japanska språket är i princip hämtade från de rekommenderade böckerna. Och gradvis, från ungefär E-nivån, börjar raden av rekommenderade böcker få en romanliknande kvalitet.
Rekommenderade böcker som fram till D-materialet hade en svag doft av bilderböcker är nu helt klart romaner.
Om du inte är van att läsa, inte ens som vuxen, kan du börja känna att det finns ett hinder för att läsa från och med denna punkt. Från en viss punkt finns det ett slags tröskel i romaner som skiljer sig från ordförråd och grammatik. Närmare bestämt börjar författaren prioritera att göra berättelsen mer intressant och realistisk än att den ska vara lätt att förstå.
I allmänhet sägs det att i berättelser är saker och ting mer känslomässigt engagerande att läsa om de föreställs snarare än förklaras. Det är samma sak i det verkliga livet. Om du tycker om någon i viss mån kan du säga: "Jag är intresserad av dig och skulle vilja hålla dig i handen, är det okej?". Det är mer spännande att få sin hand hållen tyst än att någon frågar dig: "Får jag hålla din hand för att jag är intresserad av dig?".
Men bristen på förklaring gör det förstås svårare att förstå. Om någon håller din hand på ett trångt ställe kan det vara så att de bara tog din hand för att de var rädda att de skulle skiljas från dig, eller så finns det kanske ingen romantisk nyans.
I verkliga livet kanske du kan fråga dem vad de menade. Men i en roman kan du inte fråga karaktärerna. Du kan bara indirekt ta reda på innebörden av deras handlingar genom de episoder och dialoger som skrivs i andra delar av romanen. Detta utrymme för tolkning är romanernas verkliga dragningskraft, och det krävs en viss förtrogenhet och träning för att känna den verkliga dragningskraften.
Vänj dig vid det "vågar inte tala"-berättelsesättande sättet genom manga och anime.
Det är svårt att vänja sig vid den unika kulturen i romaner (berättelser) som inte vågar säga sanningen. Det som kan hjälpa här är att titta på anime och manga, som innehåller visuell information.
Det finns också många delar av en roman som "inte vågar tala". Romaner är dock ett medium som enbart består av text. Det som inte sägs i texten sägs egentligen ingenstans och kräver en hög läsförståelse för att gissa sig till det.
Anime och manga innehåller förutom dialog även visuell information i form av illustrationer. Detta gör det lättare för barn att förstå att de kan härleda innebörden från karaktärernas handlingar och ansiktsuttryck, även om de inte talar. Om du har en favorittecknad film, tänk på den mest kända scenen. Det kanske inte finns någon dialog eller så är den mycket enkel. Tillsammans med korta ord kan du dock härleda betydelsen från ansiktsuttryck och scener, inklusive de olika händelser som har ägt rum.
Om du har läst One Piece, tänk tillbaka på Alabaster Arc. Han visade Bibi att han var en av dem genom att visa henne O-märket på sin arm. Det var allt. Det är här du kan vänja dig vid berättarsättet "vågar inte tala".
Dramer och filmer skiljer sig inte från varandra genom att de innehåller visuell information, men tvärtom innehåller de för mycket visuell information. Det finns mycket mer information i levande handling än i bilder. Då finns det en risk att uppmärksamheten nu dras till irrelevanta delar. Om du gillar det är det inget problem, men anime och manga är bättre ur objektivitetssynpunkt.
Kumons rekommenderade böcker innehåller ganska mycket berättande text. Om du fokuserar för mycket på "studier" och begränsar underhållningen kan du upptäcka att din japanska inte utvecklas på oväntade sätt. Om du vågar välja medier som är lätta att förstå och uppmuntrar till djupläsning kan du hjälpa dem att bli bekanta med berättelserna.