Vilken typ av material finns i Kumon Japanese A1 & A2 En annan sak att börja med början av katakana och kanji

2023-05-19

Japanska (språk)

t f B! P L

Kontrollera A1:s position i den totala Kumon Japanese

A I är början av materialet på grundnivå. Se först Kumons framstegsdiagram för att få en uppfattning om den övergripande bilden.

I materialet för de tidiga barnen blev siffran framför A mindre och mindre, "8A→7A→6A". När du kommer till material på grundskolenivå går materialet framåt i ordningen "A I → A II → B I → B II". När alfabetet flyttas fram med en bokstav flyttas även klassnivån fram med en bokstav. Därför är A I-materialet den första halvan av materialet för den första årskursen.

Vid vilken ålder studeras materialet?

Detta är den första halvan av materialet för den första årskursen. Om du precis har börjat med Kumon börjar ofta även barn i årskurs 2 vid denna tidpunkt. Om ditt barn däremot började Kumon tidigt i förskoleåldern är det här den tidpunkt då det gradvis börjar gå vidare till material som ligger längre fram i tiden än sin ålder. Vissa barn kan börja med detta material vid fyra eller fem års ålder.

Vilken typ av undervisningsmaterial finns i Kumon Japanese A1 och A2?

Låt oss kontrollera egenskaperna hos vart och ett av läromedlen A I och A II, med hänvisning till förklaringarna i Kumons officiella dokument.

Låt oss först kontrollera förklaringarna till Kumonformeln för A I.

Det är viktigt att notera att Kumonformulerna för A I listar inlärningsobjekt som lutar mer åt kunskap, till exempel katakana, kanji och grammatik.

Även om Kumon har ett starkt intryck av att förbättra läsförståelsen finns det en förvånansvärt stark tendens att befästa grundläggande kunskaper i de lägre årskurserna i Kumon. Till och med i A I ägnas 70 % av materialet åt kanji och katakana och 20 % åt grammatik.

Kontrollera sedan förklaringarna till Kumonformlerna i A2.

Genom att läsa texten, hitta svaren och skriva av dem korrekt kommer du att befästa din grundläggande inlärningsattityd. Stärk förmågan att läsa samtidigt som du alltid visualiserar innehållet, och stärk grunden för bildläsning genom att vara medveten om ordningsföljden i textens innehåll. 98 kanji-tecken (de flesta från årskurs 1, några från årskurs 2) som studerats i A I- och A II-materialet granskas med form och streckföljd som utgångspunkt.

Begreppet "bildläsning" används.

I tidigare Kumon-material kunde frågorna lösas genom att förstå en enda mening. I 2A fanns det frågor om att läsa meningar på upp till 100 tecken, men frågorna var mer nyanserade, som att extrahera och skriva en mening ur en text, snarare än att kräva förståelse av textens flöde eller helhet. Förståelse krävdes inte så mycket.

I AII är meningarna mindre långa än tidigare. Istället måste du förstå innehållet, svara på händelsernas ordning i berättelsen och förstå och extrahera vem som gjorde vad i texten.

Innan du går till sängs ska du först gå i bad. Därefter rengör jag mina tänder. F1: Vad gör du först innan du går och lägger dig?

Svårighetsgraden på de rekommenderade böckerna motsvarar inte nödvändigtvis den läsförståelse som krävs för att lösa frågorna.

Det du måste vara medveten om när det gäller A-material är skillnaden i nivå mellan de rekommenderade böckerna och de utskrivna böckerna.

Från och med 5A publicerar Kumon rekommenderade böcker för den årskursen; från och med A-material används de rekommenderade böckerna för att citera passager för frågorna.

Från ungefär 3A börjar du se meningar av en viss längd, och från A-materialet används de rekommenderade böckerna också för frågorna, och även om det är bilderböcker kommer du att läsa meningar av en viss svårighetsgrad.

Frågorna i Kumons A-material var att svara på ordningsföljden av händelserna i berättelsen och vem som gjorde vad. Detta är dock inte den enda färdighet som krävs när man läser de rekommenderade böckerna för A-materialet.

Den rekommenderade läsningen för klass A är helt klart på en högre nivå än frågorna i A-materialet.

De rekommenderade böckerna för A-material är till exempel Kon to Aki. Berättelsen handlar om ett uppstoppat djur, Kon, som åker till sin mormors hus i sanddynerna för att få sin arm lagad. Aki-chan blir räddad av Kon på vägen, men när hon ser Kon's svans fastna i dörren och tas bort av en hund börjar Aki-chan känna en önskan att hjälpa Kon.

Alternativt finns det en berättelse om en "vit kanin och en svart kanin". De två kaninerna är mycket goda vänner, men den svarta kaninen ser ibland ledsen ut. När den vita kaninen frågar henne vad som är fel får hon veta att hon önskar att de två ska vara tillsammans för alltid. Berättelsen fortsätter med att berätta att de sedan gifter sig.

Båda dessa berättelser kan inte förklaras bara med hjälp av berättelsernas ordning eller vem som är vem-delen av berättelsen. Huvudpersonen har ett syfte i berättelsen, så det är nödvändigt att inte bara förstå ordningen utan också att förstå att händelserna sker i samband med att personerna försöker uppnå något. Huvudpersonerna har också olika känslor, till exempel sorg och beslutsamhet. Förmågan att förstå känslor är också nödvändig.

Med andra ord motsvarar den förmåga som krävs för att läsa själva den rekommenderade boken inte svårighetsgraden på innehållet i frågorna.

Diskrepansen mellan frågornas svårighetsgrad och själva bokens svårighetsgrad börjar synas i A-materialet.

Det är runt A-materialet som denna diskrepans börjar växa, och om inga åtgärder vidtas kommer diskrepansen att bli ödesdiger någonstans efter B-materialet.

Inte bara i Kumon, utan även i japanskan, utvinns endast de delar som är nödvändiga för att lösa problemen, så fram till en viss punkt är det möjligt att lösa problem även om man inte kan läsa själva boken. Om textens svårighetsgrad och läsförståelse avviker för mycket från varandra uppstår en situation där man inte kan förstå innebörden av vare sig frågorna eller texten överhuvudtaget.

Detta fenomen kan inträffa oavsett vilket material du använder, men det är särskilt sannolikt att det inträffar med Kumon. Detta beror på att Kumon erbjuder förebyggande inlärning. Om de kan lösa problemen kommer Kumon-materialet att gå snabbt framåt, så det är fullt möjligt att deras läsförmåga inte har hunnit ikapp dem.

Läsförmågan gör skillnaden mellan detta och ytterligare framsteg.

Det finns flera möjliga motåtgärder.

Först och främst förebyggande. Ett sätt är att be Kumon-läraren att begära en fördröjning av framstegen i det japanska språket. I vissa fall vill vissa lärare sträva efter hög progression och gå snabbt vidare. Genom att be om grundlig repetition som en föräldraförfrågan kan du förebygga risken för att fastna.

Om alltför stora framsteg redan har gjorts kan det vara en kraftfull motåtgärd att backa kraftigt. Även om en förlust av motivation är oundviklig kan man gå tillbaka till det material man fastnat i efter att ha lagt grunden en gång till.

Och den mest effektiva motåtgärden är att läsa. Du kan skaffa dig omfattande läsförmåga genom att faktiskt läsa en hel bok som du borde läsa i det här skedet, och inte nöja dig med att bara kunna lösa problemen. Om man frågar dem vad de tycker om det de har läst kan man gissa hur mycket de förstår bokens innehåll. Du kan också minska risken att mäta dina elevers förmåga genom att bara titta på svårighetsgraden i Kumon-materialet och bli besviken senare när de inte är så starka som du trodde att de skulle vara.

I Kumon-formeln nämns också att läsning är viktigt för utmärkta inlärningsresultat med Kumon.

I mer än 60 år har Kumon Institute of Education arbetat med att utveckla barns färdigheter genom personlig och akademisk vägledning, och det har visat sig att alla elever som har visat utmärkta inlärningsresultat i Kumon-klasser utan undantag har en hög läsförmåga. De flesta av dessa elever utsätts för ett brett språk genom berättande från tidig ålder och har en rik kommunikation mellan föräldrar och barn. Denna grund gör det möjligt för dem att aktivt läsa böcker på egen hand och skaffa sig avancerade kunskaper och en rik känslighet genom självstudier. Läsförmåga är grunden för allt lärande.

För att uppnå utmärkta resultat med Kumon-metoden räcker det med andra ord inte att bara fylla i Kumon-utskrifter. I vilken cramskola eller provcramskola som helst uppstår naturligtvis skillnader mellan eleverna, men i Kumon bygger skillnaden på läsförmåga.

Detta är mycket användbar information om du känner till den. Om du vet var skillnaden uppstår är det lätt att vidta motåtgärder. Om detta är en faktor som det inte är lätt att ingripa i, till exempel hushållsinkomst eller intelligens, men om läsförmågan är viktig och man bara måste arbeta hårt för att läsa för sina barn, så är det ett område där man lätt kan göra en insats.

Slutsats.

I och med att A-materialet började användas har delen av inlärning av grundläggande kunskaper ökat mycket. Om de kan studera stadigt kommer deras ordförråd att öka och de kommer att kunna gå vidare, men det är också sant att det finns en flaskhals i läsförståelsen som lurar. Samtidigt som vi fortsätter att studera materialet kan vi förbereda oss för framtiden genom att låta eleverna aktivt läsa böcker.

QooQ